SUMmering

Ännu ett litet steg på vägen mot dom stora bergen om 2 år. Dags att göra lite summering, från en härlig höstdag i Södertörnskogarna i går.
Morgontåget från Västerås kl 06.53 redan, lite väl tidigt men man kan ju inte lita på SJ så en timmas marginal kändes bra. Ovanligt nog fungerade transporten så jag kom fram till starten vid Björkhagen bland dom första lagom när arrangörerna hade öppnat omklädningen.
Det blev en timmas lugn laddning innan start, samtidigt började solen bryta igenom morgonens dimmoln, det såg lovande ut för dagen.
Klockan 10 gick starten, vi var ca 150 stycken som stack iväg över ängen, först var det en runda på några kilometer elljusspår innan vi passerade starten en gång till, detta för att hinna sprida ut fältet innan man kom till den smala Sörmlandsleden.
Efter 5 km på småvägar och förbi golfbanor svängde vi in på själva leden. Tempot sjönk dramatikt när det plötsligt blev väldigt mycket rötter, sten och berghällar, som dessutm var hala efter torsdagens regn. Nu kom en sträcka på 15 km som gick i en fantastiskt fin miljö att springa i. Upp och ner över bergen coh förbi massor av små sjöar, allt inbäddat i en solig höstglöd. Det kändes som att man var mitt ute i vildmarken, att det finns en sån miljö i princip mitt inne i huvudstan måste vara unikt i världen.
När vi mer eller mindre klättrat nedför ett berg vid Tyrösöflaten och passerat 20 km märket började en sträcka med väglöpning i en båge runt Tyresta Nationalpark. Det började med grusväg, blev lite asfalt i mitten och sen mera grus. Vid 23 km, mitt i banans värsta stigning, hade en åskadare bänkat sig. Han rapporterade att jag passerade på 33:e plats, det kändes bra och gav lite extra energi nu när det börjat vara ganska glest med löpare.
Vid Tyresta By tog grusvägen slut, då hade vi sprungit drygt 35 km och benen hade stumnat rejält efter 15 km väglöpning. Man kan lugnt säga att det blev en riktigt utmaning att med stumma ben på nytt ta sig an en sträcka med tekniskt svår stig, massaor av hala rötter och stenar igen. Lyckades hålla mig springande trots allt men det blev en rejäl temposänkning. Sista milen in mot mål blev det lite lättare löpning igen med en hel del mottionsspår, men trots det var utmaningarna inte slut.
När det var 3 km kvar var vi framme vid målet och skulle bara "bara" runda en liten sjö. Den såg inte stor nog ut för att vara 3 km runt och förklaringen kom. De sista 2 milen hade jag sprungit mer eller mindre själv men på raksträckan i bortre ändan av sjön såg jag att det kom 3-4 löpare bakom som jag passerat tidigare. Dags att försöka öka tempot. Då kom den sista utmaningen, bakom sjön stack spåret ut i skogen med 4 rejäla och branta stigningar upp och ner, jag som tänkt mig en fartökning utmed sjön, nu det var inte direkt läge för tempoökning. Lyckades hålla undan alla utom en av de löpare som kom bakom och som tur var blev det ingen spurtstrid, ännu en sista utmaning kom nämligen de sista 10 meterna före mål då vi skulle över en mjuk beachvolleyplan.
SUMeringen blir i varje fall att jag är nöjd, i mål på 4.36. Mitt mål var att klara mellan 4.30 och 5.00. Loppet var riktigt härligt med mycket stor variation på banan och lagom mycket folk, aldrig trångt men samtigt aldrig helt själv heller, det var alltid någon inom synhåll att komma ifatt eller bli omsprungen av. Perfekt med start 100 m från tunnelbanestatioenn och mål 100 m från pendelstationen. När sen solen sken hela dagen och det var precis lagom höstvarmt så är det inte mycket man kan klaga på. Helt klart ett lopp att rekomendera.