Trail Ticino - första delen

Nu är jag hemma igen, hyfsat återhämtad och med lite tid att berätta om loppet. Det var en häftig upplevelse och det finns mycket att berätta så för att jag skall orka skriva och ni orka läsa delar jag upp det i lite små godbitar.

På lördagsmorgonen fick man hänga på låset när hotellfrukosten öppnade 6.30, allt vara packat och klart så det var sen lagom tid att gå bort till lilla torget i Airolo där det var samling inför starten.

Schweiziska vädertjänsten skulle visa sig vara sämre än SMHI i sina prognos, dom hade visat ungefär samma väder torsdag till lördag med blandad molnighet, minimalt med regn och lagom varmt. På torsdagen stämde det perfekt, på fredagen var det bara sol och 25-30 grader varmt, puh! Lördag morgon såg det däremot mer hotfullt ut, svarta moln på väg in i dalen, men det var ganska varmt så det fick bli den tunna T-shirten från Stockholm inför starten.

Det var en skön avslappnad stämning på torget, vi ju var bara ca 75 till start på hela sträckan och ungefär lika många som skulle bussas ut till start för halva sträckan. Mycket prat och spekulationer om vädret. Svenska flaggan som jag nålat fast på ryggan blev en kul grej, många diskussioner hela tiden hur jag hamnat ända här nere. Strax före 8 var det i varje fall dags att samlas bakom startlinjen, inte mer tid att fundera, nu vara det dags att "springa".

Jag skriver springa med " " eftersom det egentligen blev mycket mer gå och även klättra och klänga. De första ca 2,5 km blev normal lugn löpning på asfaltgator ut genom Airolo och sen in på en skogsväg i en dalgång, men denna lättlöpta del var snart över och det skulle bli glest med lättlöpta sträckor. Nu kom vi in på en liten stig som gick UPP i skogen bland rötter och sten, det var som sagt upp, på en sträcka av 5 km steg det 1000 meter. Bara sista delen när vi kom upp mot toppen var det lite bättre underlag.

Efter 1.33 var jag i varje fall uppe, 7,5 km och 1100 höjdmeter avklarade. Jag hade innan loppet försökt bedöma rimliga tider för mig på de olika delsträckorna och hit upp hade jag gissat 1.21. Kändes bra, det var ju lite svårare underlag än jag trott, inte bara brant. Man kan ju tro att det sen skulle vara skönt att få lite utförslöpning, men det är skillnad på utför och utför. Från första bergspasset skulle vi nu ned till dammen därnere...

...dit ned är det 390 höjdmeter på en sträcka av bara 2,6 km, egentligen ännu kortare eftersom det var ett par hundra meter plant utmed damman fram till första matkontrollen. "Stigen" var mest en sönderspolad mini-canyon full med stenar, oftast lättare att trippa bredvid om det inte var för mycket stup vid sidan.

Trots terrängen gick det lite fortare än jag trott ned och det var skönt med ett kortstopp vid första lilla matkontrollen.

Jag lämnade kontrollen efter 1.53, bara 6 minuter efter min "tidplan". Kändes perfekt, nu var det 1 km  väglöpning igen utmed dammen, skönt att få sträcka ut lite. Här var det också en hel del helgvandrare ute som agerade publik med mycket peppning. Den lugna löpning varade däremot inte länge, det var dags att klättra ännu högre upp i bergen, 760 meter upp på ca 5 km, vi skulle upp över bergskanten till vänster i bilden någonstans.

Sen fortsatte det uppåt ett tag till i ett allt häftigare och stenigare bergslandskap. 

Klart man känner av att det nu har varit nästan 2000 meter stigning sen starten i morse, det har gått 3.10 trots att det "bara" var 16,5 km som var avklarade, men i ett sådant landskap glömmer man lätt bort tröttheten. Jag ligger dessutom fortfarande bara 6 minuter efter tidplanen, känns som att läget är under kontroll. Vädret är än så länge perfekt löparväder, lite duggregn och lagom varmt. Allt bra med andra ord, det skulle bli värre, men det återkommer jag till...