Ultrahelg genom 2 årstider

Redan för ett par månader sedan kastade Niklas och Kerstin fram förslaget om en träningshelg för hela det svenska Dragons Back Race gänget. Vi är 10 svenskar som skall till Wales berg i sommar och 9 av oss var på gång för en helg i de Västmanländska skogarna, tyvärr kom det skador och annat i vägen så nu när det var dags blev vi bara 5, men viken häftig helg vi fick.

07.15 i lördags morse tog vi (Fredrik Elinder, Niklas, Kerstin, Henrik och jag) tåget från Västerås norrut genom skogarna till Fagersta. Riktigt god service på Tågkompaniets lilla "lokaltåg" som hade bemannad kaffeservering, SJ har en del att lära sig. Det satt perfekt med en kopp och en bulle innan vi var framme och gjorde oss klara för att ta oss hem till fots igen.

Det känns alltid lite speciellt att kliva av tåget efter att ha åkt iväg en bra bit och veta att nu skall vi springa tillbaka igen. Vi har gjort det många gånger på Train & Run men nu var det lite mera "extended edition" av Train & Run så att säga, mycket längre och dessutom på stigarna. Det tycktes finnas en del snö kvar också hade vi sett genom tågfönstret, mycket snö kvar skulle det visa sig, första dagen skulle bjuda på den första av två årstider, vinter!

Vi tog oss ut genom Fagersta där inte många själar var ute klockan 8 en grå lördagsmorgon i mars med en råkall kraftig vid från sydväst. På vägen ut bjöd Fredrik på en sightseeing avstickare till kyrkan som vi passerade, där berättade han om sina förfäder för 5-6 generationer sedan som sett både uppgång och fall i bruksorten på den tiden.

Så snart vi lämnar Fagersta och ger oss ut i skogen  möter vi vintern. Redan den lilla skogsvägen upp mot Jättåsarna är helt täckt av blöt is. Det är bara jag och Kerstin som kör med vinterdäck (=metalldubbat) de andra tre får ett första tillfälle att träna in Bambi på is tekniken, det skulle komma många fler.

När vi efter ungefär en mil passerat den sedan länge nedlagda och öde slalombacken vid Högbyn var det dags att lämna civilisationen för att fortsätta 4 mil genom de djupa skogarna. Någon enstaka gård finns det till en början, men sedan ingenting. Tyvärr är det på många ställen just "ingenting" eftersom den stora skogen inte finns kvar heller, den är ersatt av rejält stora hyggen. Vi lärde oss när vi sprang här på sommaren för 1,5 år sedan att det kan vara snärjigt på hyggena med allt sly som växer upp, nu fanns det inget sly, istället låg snön halvmeterdjup. Tung snö med skare som precis inte bar utan man sjönk ned till knäna och på många ställen var det inte fasta marken under utan bara vatten. Det skulle bli en dag med ett träningspass utöver det vanliga, väl värd epitetet "a long day in the hills".

Var det inte djupsnö så var det is.....

...eller vatten...

...eller is och snö på blöt spång med djupt vatten bredvid ;)

Ensam över myren!     Foto: Henrik

...och mera djupsnö!    Foto: Henrik 

Ute i skogarna tog vi oss upp på Landsberget med sitt utsiktstorn. Med Västmanländska mått mätt ett riktigt högt berg, men med skogen på toppen behövs utsiktstornet för att se något alls.

Ett riktigt "luftigt" utsiktstorn att klättra upp i...

...och lite vindpinat när man väl är uppe, men utsikten är fin

Från Landsberget ned till de gamla ruinerna vid Trummelsberg är det en riktigt fin sträcka, kuperat och med det mesta av skogen kvar. När det fanns lite skog kvar så var det också lite mindre snö på marken, en skön omväxling där det gick att springa lite mera normalt.

De gamla ruinerna vid Trummelsberg har fått "kläder" för att inte vittra sönder

I gränslandet mitt ute i skogen

Foto: Niklas

Det fanns andra hinder än snö också   Foto: Henrik

Till slut kom vi fram till paradiset Ulvsbomuren, som visserligen också ligger mitt ute i skogen men som var en riktig oas. Suveränt boende och suverän service. Efter 49 km snöpulsning och islöpning var det otroligt skönt att komma fram, det tog oss totalt ca 8 h med en effektiv löptid på 6.45. Bara att ta det lugnt, duscha, äta, snacka och fixa med prylarna. På kvällen dök Micke och Clare upp på besök, då blev det ännu mera snack.

Middag på gång

Kartor över bergen i Wales var med för lite vägvalsplanering i god tid

Det var inga problem att sova efter den dagen även om det var lite varmt uppe på loftet. Vi slocknade nog alla före kl 21 tror jag. En ny dag med 5 nya mil väntade ju på oss, förhoppningen var att få sol, värme och mindre snö. Den förhoppningen infriades över all förväntan, vi fick bokstavligen springa våren till mötes rakt in i en ny årstid. De första kilometrarna ut från Ulvsbomuren "fuskade" vi lite och sprang på grusvägen istället för över snötäckta hyggen, vi ville inte börja dagen för tungt.

Hej då Ulvsbomuren, nu sticker vi!    Foto: Niklas

Efter grusvägen blev det några kilometer asfalt fram till och genom Ramnäs innan det var dags att ge sig in i skogarna igen och plötsligt..... på andra sidan Ramnäs var det inte vinter längre. Visst, det fanns en och annan snöfläck, men nu var det mest vatten istället.

Inte nog med att snön försvann, när vi närmade oss Sura kom solen fram och det blev nästan stekande hett, en plötslig rejäl vårvärme med bra mycket mera än 10 plusgrader. Vi hade planerat in en liten avstickare till OK macken i Sura för ett fikastopp och det passade perfekt, fika fanns och tvätthallen funkade bra för klädbyte och byte till "sommardäck" (=Fellcross, ingen metalldubb).

Dags för shorts, tunntröja och "sommardäck"    Foto: Niklas

...och lite fika efter servicebesöket!

När vi kom ut på leden igen söder om Sura, på väg mot Hallsta, så var det rena njutningen. Barmark, i varje fall nästan, strålande sol och underbar terräng.

Foto: Kerstin

Foto: Kerstin

Man blir törstig i värmen, "mormor" fixar friskt vatten 

Lite snö fanns det trots allt kvar här också

Foto: Niklas

Runda stockar, med alger, is och hinder på tvären,
lite utmanade bro när man har sommardäcken på
Foto: Niklas

Den andra dagen blev nästan precis lika lång som den första, 50 km närmare bestämt. Den effektiva löptiden blev trots det en timma kortare nu när det var vårlöpning istället för snöpulsning. En riktigt bra träningshelg på vägen mot Dragons Back, 10 mil i skogen med betydlig mera utmaningar än vi normalt kan få till i våra trakter och dessutom med härliga variationer i löpningen, inte ett steg var det andra likt skulle man kunna säga. Niklas har fixat till en snygg karta över vår tur genom skogarna, den får avsluta storyn för den här gången, nästa helg blir det ett helt annat äventyr, garanterat snö- och isfritt och inget behov av karta.